Staten spenderar - hushållen sparar

Via Johan Norberg såg jag för några dagar sedan följande bildspel från BBC, där ekonomer väljer ut sin favoritgraf från året. De flesta visar grafer över hur statsskuldsräntor i olika länder skjuter i höjden och hur sannolikheten för att samma länder ska konka ökar. Men det var bilden nedan som jag fann mest intressant:



Vad bilden visar är alltså hur den privata och offentliga sektorn har varierat sitt sparande över tid. Ekonomen Richard Koo, som valt ut grafen, konstaterar förvånat: "This goes against everything we were taught at university, it goes against everything that the text books say, as ordinarily this should be a time to borrow money."

Eh... Jag vet inte vad Koo har för böcker, men jag uppfattar grafen som ett klockrent exempel på rikardiansk ekvivalens. Den kritiska fråga som teorin ställer till keynesianerna är följande: "How is it possible that society merely by the device of incurring a debt to itself can deceive itself into believing that it is wealthier?"

Skuldfinansierade stimulanspaket kommer behöva betalas tillbaka i framtiden genom skattehöjningar och/eller utgiftsminskningar. Rationella hushåll inser detta, vilket gör att när staten belånar sig så börjar hushållen spara för att förbereda sig för framtida återbetalningar. Därav det nästan perfekt inversa förhållandet mellan den offentliga och den privata sektorn som grafen visar. Bara människor helt utan förmåga att blicka framåt skulle gå på myten om att stimulanspaket är gratis pengar som skapas ur tomma intet och som aldrig kommer behöva betalas tillbaka.

Finns det då empiriska belägg för teorin? Kanske.